Klaver läggs till i partituret från paletten "Klaver".
MuseScore använder automatiskt de mest lämpliga klaverna för de olika instrumenten när du skapar ett nytt partitur. Du kan enkelt byta klav från partiturfönstret vid behov.
För att ändra en klav i början av ett notsystem, använd något av följande:
För att lägga till/ändra en klav mitt i en takt innan en not, använd något av följande:
För att lägga till/ändra en klav mitt i takten innan ett taktstreck, använd något av följande:
Anmärkningar: (1) Klaver “mitt i takten” är alltid mindre än den huvudsakliga systemklaven. (2) Noter efter en klavändring omplaceras automatiskt så att de fortsätter att klinga med samma tonhöjd.
För att ta bort en klav, markera den och tryck Del. Observera att klaver i början av notsystem inte kan tas bort.
För att visa/dölja klaver i början av alla notrader utan den första:
Klaver mitt i takten påverkas inte.
För att visa/dölja alla klaver på en särskild notrad:
Detta påverkar klaver både i början av en notrad och mitt i en takt.
För att visa/dölja påminnande klaver:
Om påminnande klaver är aktiverade kan du fortfarande dölja en individuell påminnande klav så här:
[Ska läggas till]
[Ska läggas till]
Se Påminnande klaver (ovanför).
Klaver som läggs till på en hel takt eller den första noten i en takt visas innan taktstrecket.
För att flytta klaven till efter taktstrecket:
1. Markera klaven
2. Öppna Egenskapspanelen
3. Under Position relativt till taktstreck, välj Efter
För att ersätta den första klaven i ett partitur, se Lägg till/Ändra en inledande klav.
Tablaturanvändare kan välja vilken typ av TAB-klav som ska visas:
Andra stilegenskaper finns i Format→Stil→Sida, nämligen:
Skapa klav för alla system
Skapa påminnande klaver
För detaljer, se Styr synligheten för klaver (ovanför).
Tonarter läggs till i partituret från paletten "Tonarter".
Den inledande tonarten ställs in från sida 2 i dialogrutan Nytt partitur.
Använd en av följande metoder:
Obs: Det är också möjligt, om än ovanligt, att lägga till en tonart mitt i takten genom att markera en not och sedan klicka på en tonart i paletten, eller genom att dra tonarten till en not.
Om du vill lägga till en tonart till endast en notrad, medan övriga förblir oförändrade, använd en av följande metoder:
Om du vill välja en tonart för endast en enstaka notrad, tryck och håll Ctrl (Mac: Cmd), klicka sedan på tonarten.
Använd en av följande metoder:
För att ersätta tonarten på endast en notrad, tryck och håll Ctrl (Mac: Cmd) innan du utför ovanstående åtgärder.
För att bara visa tonarter i början av ett partitur, och vid en tonartsändring:
För att visa/dölja alla påminnande förtecken (vid slutet av notraderna):
För att visa/dölja en enstaka grupp av påminnande förtecken:
Försiktighet är på sin plats när du arbetar i klingande tonhöjd och lägger till en tonart direkt till ett transponerande instrument. En Bb-klarinett, till exempel, noteras en ton högre än den klingar; alltså, för att klarinetten ska visas i G-dur behöver du lägga till tonarten F-dur från paletten. Och så vidare.
Vissa instrument (t.ex. valthorn) brukar skrivas utan tonart. För att åstadkomma detta behöver du lägga till en öppen/atonal lokal tonart för notraden (detta är redan gjort i partitur som skapas från mallar).
En öppen/atonal tonart ser ut som 'C-dur/a-moll'. Skillnaden från standardtonarter är att en öppen tonart aldrig förändras, oavsett tonartsändringar i resten av partituret.
För att skapa en egen tonart:
Dra förtecken till notradsbilden efter behov. Obs: Förtecken justeras horisontellt som standard. Om du vill placera ett förtecken i en anpassad position, håll Ctrl (Mac: Cmd) medan du drar det.
För att ta bort ett förtecken, markera det och tryck Del. Obs: Knappen Rensa tar bort alla tillagda förtecken.
Obs: Egna tonarter anpassas automatiskt till transponerande instrument. Om du vill att transponerande instrument ska använda egna tonarter exakt som de ser ut, som på paletten, behöver du ändra tillbaka transponeringen. Markera takten där tonarten placerats och använd Verktyg→Transponera.
Du kan redigera egenskaper som är specifika för tonarter i avsnittet Tonarter i Egenskapspanelen:
Visa påminnande förtecken på föregående system: Se Styr synligheten för tonarter (ovanför).
Modus: Du kan välja ett modus för tonarten vid behov—dur, moll, dorisk osv. Standard är "okänt".
Diverse stilegenskaper påverkar hur tonarter visas.
Visa tonart på alla system
Visa påminnande förtecken
Hur dessa egenskaper används tas upp i Styr synligheten för tonarter (ovanför).
Här kan du ändra hur tillfälliga förtecken visas i tonartsändringar i partituret.
Klav till tonart
Tonart till taktart
Taktstreck till tonart
Tonart till taktstreck
Tonart till första not
Dessa egenskaper styr diverse avstånd innan och efter tonarter i partituret.
Transponering innebär att höja eller sänka tonhöjden på markerade noter med samma intervall.
I MuseScore kan du transponera dina noter med kortkommandon, eller via dialogrutan Transponera.
För att transponera med kortkommandon, markera först ett antal noter (se Välja element). Använd sedan ett av följande alternativ, beroende på hur du behöver transponera noterna:
Tryck ↑ eller ↓ för att flytta markeringen uppåt/nedåt i halvtonsteg
Tryck Alt+Shift+↑/↓ för att flytta markeringen uppåt/nedåt i skalsteg (Mac: ⌥+Shift+↑/↓).
Tryck Ctrl+↑/↓ för att flytta markeringen uppåt/nedåt i oktavsteg (Mac: ⌘+↑/↓).
Dialogrutan Transponera ger dig mer kontroll över transponeringen, med alternativ för att transponera till specifika tonarter eller med angivna intervall.
Markera först ett antal noter som du vill transponera. (Se Välja element). Om inget har markerats kommer hela partituret automatiskt att transponeras.
Öppna sedan dialogrutan genom att välja Verktyg &rarr: Transponera...
När detta väljs kan du välja att transponera till en specifik tonart, eller med ett angivet intervall.
För att transponera markerade noter uppåt eller nedåt i halvtonssteg:
Välj detta för att transponera markeringen med ett angivet intervall utan att ändra befintlig(a) tonart(er). Obs: Detta leder till att intervallförhållandena mellan tonhöjderna i din markering kommer att förändras!
Transponerande instrument (som klarinett, valthorn, trumpet osv.) noteras på en annan tonhöjd (och med en annan tonart) än där de klingar. Den noterade tonhöjden kallas skriven tonhöjd, medan den faktiska tonhöjden kallas klingande tonhöjd.
Som standard visar MuseScore alla notsystem i skriven tonhöjd. Om du däremot vill se partituret i klingande tonhöjd, gå till statusfältet (längst ned till höger i MuseScores huvudfönster) och bocka för alternativet "Klingande tonhöjd", som inkluderar en stämgaffelikon.
När du ställer in ett partitur i dialogrutorna Nytt partitur eller Lägg till eller ta bort instrument kommer transponerade tonarter automatiskt att användas för transponerande instrument. Om du däremot, av någon anledning, behöver ställa in notsystemens transponering manuellt, följ dessa steg.
Korrekt transponerad tonart kommer nu att visas på notraden.
Enharmonisk stavning för den transponerade tonarten, antingen i kors- eller b-förtecken, anges i Egenskaper för notrad/stämma (se Ställ in intervall för transponering).
För att ändra enharmonisk stavning av tonhöjder i partituret, se Ändra stavning.
Oktaveringslinjer (Ottava) används för att visa att ett antal noter ska spelas en eller flera oktaver högre eller lägre än noterad tonhöjd. 8va alta-/bassa-linjer är särskilt vanliga i pianonoter, men förekommer ibland i andra instrument. 15ma alta (2 oktaver högre) och 15ma bassa (2 oktaver lägre) används också ibland. MuseScore skapar uppspelning för ottava. Linjen kan visas som heldragen eller prickad:
8--------┐or 8va--------┐: Spela en oktav högre än noterad tonhöjd.
8--------┘or 8va--------┘: Spela en oktav lägre än noterad tonhöjd.
Oktaveringslinjer hittar du i paletterna Tonhöjd och Linjer. För att lägga till en på en not eller takt, och justera dess längd, se kapitlen Använda paletten och Andra linjer : Lägg till linje. För att finjustera layoutpositioneringen, se Justera element direkt.
Egenskaper specifika för markerad(e) oktavering(ar) kan justeras i avsnittet Oktava i Egenskapspanelen, nämligen:
Typ: Anger om oktaveringslinjen är 8va, 8vb osv.
Visa endast siffror: Döljer text (såsom "va").
Visa linje: Gör linjen synlig/osynlig. Text påverkas inte.
Tillåt diagonal: Tillåt att linjen sluttar vid behov.
För andra egenskaper i den här fliken, se Linjeegenskaper.
Den här har ett liknande användargränssnitt som allmänna linjer (se Linjeegenskaper), men använder särskild kod för att specificera oktaveringstexten.
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
Värden för "Stil för text inuti oktaveringar" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Oktava.
Detta kapitel tar upp hur nothuvuden ser ut i MuseScore.
En aspekt av notationssystem är nothuvudscheman. Ett schema är en uppsättning regler som används för att bestämma ett nothuvuds forms innebörd, varav en del stöds i MuseScore. Scheman som stöds berör nothuvudets innebörd relativt till en nots:
Det mest utbredda schemat är sannolikt det enda som de flesta musiker känner till. Det benämns som "Vanlig" i MuseScore och är standardinställningen för en ny notrad. Ytterligare information om de nio scheman som finns att välja mellan i MuseScore går att läsa på Egna notradstyper:Nothuvudschema.
Att förstå relativa tonhöjdsnotationer (notformssolfege, notformsnotation) kan fördjupa läsarens förståelse av det här kapitlet. Oftast förmedlar ett nothuvuds form en specifik innebörd, och den innebörden är bara associerad med en nothuvudform. Notformssolfege är som en variant av rörligt-do-solfege som tillhör undantagen. I till exempel en typ av "notformsnotation" måste en triangel användas för att notera en relativ "C4"-ton, men trianglar läses också som endast relativa "C" eller "F", och trianglar måste sjunga "Fa" eller en stavning som sångarna kommer överens om på plats. Den löst relaterade notformssolfegen noterar hur intervall uppfattas mycket bättre än inställningen "Normal".
Som visas ovanför kan diamantnothuvudet användas för flageoletter i gitarr, violin osv.; och streckat nothuvud för gitarrstrummande osv. Kryss kallas också krysshuvud, spöknot, eller död not.
Hur nothuvudformer slutligen visas i MuseScore bestäms av tre faktorer: nothuvudtypfaktorn, tonhöjdsfaktorn, och notvärdesfaktorn (eller rytm).
Tonhöjd kan påverka nothuvudform, beroende på schemat, men det händer bara på noter som inte använder en åsidosättande Nothuvudtypegenskap. Se avsnittet "Nothuvudtypfaktor". Nothuvudschemat "Normal" använder inte tonhöjd för att bestämma nothuvudets form.
Notvärdesfaktorn bestäms av en nots längd. För att redigera notvärdet, se kapitlen Skriva noter och pauser och Redigera noter och pauser. Det kan också åsidosättas visuellt för en enstaka not, medan dess faktiska värde och uppspelning lämnas oförändrade.
Tillgängliga alternativ för nothuvudtypfaktor beror på notsystemtyp:
Nothuvudschema används för att bestämma nothuvudens form, om det inte åsidosätts av en enstaka nots egenskap för Nothuvudtyp. När nothuvudschemat inte åsidosätts kan notens tonhöjd påverka nothuvudets form, beroende på schemat. Nothuvudschemat "Vanlig" använder inte tonhöjd för att bestämma nothuvudets form. När en not använder en åsidosättande Nothuvudtypegenskap påverkar inte tonhöjdsinformation nothuvudets form alls.
Nothuvudtypfaktor
Notvärdesfaktor
Ovanför visas Aikins sjuformssystem, en "notformsnotation"
Det finns sex metoder för att ändra "tonhöjd".
Oftast påverkar en nots tonhöjd endast dess plats eller vertikala position i notraden. För att ändra den:
Tablaturer, slagverksnotsystem och vissa nothuvudscheman (se Översikt) använder nothuvudform för att förmedla tonhöjdsinformation:
För att flytta nothuvuden horisontellt till andra sidan av skaftet, använd en av följande:
(Obs: Kontrastera kommandot med X, som flyttar skaft och balk horisontellt och vertikalt till andra sidan av nothuvudet)
Efter att ha markerat en not eller noter i ett partitur, i Egenskapspanelens Not: Huvudflik:
Det finns 8 teckensnittsalternativ (två nya alternativ sedan MuseScore 3) för nothuvud som anges i Format→Stil→Partitur. Nothuvud använder inte stilprofiler (Mallar och stilar).
Paletten Nothuvuden visas med teckensnittet Bravura.
När två noter i olika stämmor spelas på samma slag kan de antingen dela ett enda nothuvud, eller förskjutas för att möjliggöra visning av båda nothuvuden. Detta göra automatiskt av MuseScore enligt vissa regler (se nedanför).
För att tvinga två förskjutna nothuvuden i olika stämmor att dela på ett enda nothuvud, använd en av följande metoder:
Regler för automatisk delning eller förskjutning av nothuvuden:
Om du använder parade standard- och tablaturnotrader kommer du att uppleva fall där ett delat nothuvud i standardnotraden genererar två bandsiffror i tablaturen. I detta fall kan du dölja en av bandsiffrorna genom att göra den osynlig.
En ambitus indikerar registeromfånget inuti en notrad. Den används för att indikera lämplig röst för en viss stämma. Se Wikipedia: Ambitus.
För att skapa en ambitus, välj en av följande metoder:
De översta och nedersta noterna i omfånget kan justeras manuellt via Egenskaper.
Fyra olika egenskaper för ambitus kan ändras manuellt:
1. riktning: vertikal eller diagonal
2. nothuvudtyp
3. nothuvudets längd
4. linjetjocklek för linjen som dras mellan de två nothuvudena
För att ändra enharmonisk stavning för en eller flera noter, både i skriven och klingande tonhöjdsvyer:
För att ändra enharmonisk stavning i skriven tonhöjdsvy, utan att påverka klingande tonhöjdsvyn, eller det motsatta:
Obs: Om tonhöjderna för de markerade noterna inte har samma tonhöjd kan du få oväntade resultat.